måndag 15 oktober 2007

nr15

Ett evigt förvarande av ett liv jag knappt vet var mitt. Kunde ju lika gärna upplevt det på film. Jag bär det med mig som ett sätt att bevisa att det var sant, trots att det inte spelar någon roll.

Jag hörde fågelsång i en låt, det kändes som något förlorat. En lugn vacker sommarmorgon jag kanske upplevt någon gång. Något att längta efter men man vågar ju knappt hoppas längre.

Inga kommentarer: