nr17

Jag åkte ut i skogen för att få styr på tankarna och fota. Här är lite grann, resten sparar jag på.

nr16

Sista bilderna med den gamla mobilkameran, den nya har bättre sensor och finare färger. Sen är den smidigare också så det kommer fina bilder därifrån alldeles strax. Det här är från i somras till för någon vecka sedan.

nr15

Ett evigt förvarande av ett liv jag knappt vet var mitt. Kunde ju lika gärna upplevt det på film. Jag bär det med mig som ett sätt att bevisa att det var sant, trots att det inte spelar någon roll.

Jag hörde fågelsång i en låt, det kändes som något förlorat. En lugn vacker sommarmorgon jag kanske upplevt någon gång. Något att längta efter men man vågar ju knappt hoppas längre.

nr14

Jag har aldrig förstått varför mingelfoto ska suga så mycket, kanske för att fotograferna på typ vimmel.se är nyktra och hetsar sig runt på flera olika ställen. De tycker att det är skithäftigt och människorna är asviktiga. Jag skämdes lite och kom igång först ett par järn senare. Det här är spyan från i fredags. Det blir ju väldigt intressanta kvällar med många nya möten.

nr13

Desto mer jag sitter och jobbar med bilder desto mer vill jag nog att de ska kunna upplevas som "bara" fina. Slätstruket ja men ångest kanske blir tröttsamt att jobba med jämt, jag är ju så väldigt nykter och företagsam nuförtiden.

Sen måste man ju lära sig tekniken för att kunna lämna den bakom sig. Jag vet inte om den här bilderna är representativ för att jag jobbar mer med efterarbete och försöker ta lite mer älskvärda bilder men de är ju fina.

nr12

Min syster flyttar till London på lördag, hon blir väl borta i flera år. Hon ska vidare till Kairo sedan, min föräldrar ska också dit sen till nästa höst tror de. Jag återupplevde ett behov att göra något av den plats där jag spenderade min barndom, i sverige blev jag snabbt tonåring med allt vad det innebär.

Jag och min syster cyklade ner till vattnet vid skanstull igår för att fota en liten brygga som hon spenderat många timmar vid i sommar. Nu senast när hon fyllde år fick hon ett presentkort av mig till Odenlab så denna bild ska bli en stor tavla eller affisch i hennes nya hem i London. Vi fotade bryggan och så passade jag på att ta en bild på henne.

nr11

Jag ser gärna att ingen berörs av detta, på sätt och vis njuter jag av det. Jag tror inte att jag skulle beröras ifall någon annan hade tagit dem och jag stött på dem i en självgod blogg, men de är fina. Ifall ingen berörs får jag ju fortsätta, ingen hindrar mig.

Men det är såklart lite jobbigt, jag märker att jag ofta väljer bort bilder för att jag inte klarar av att se på dem. Jag är väl både bra och dålig på självömkan. Jag grät idag när jag inte fick uppmärksamhet, men klarade inte av att få det. Självgod och självömkande, jag ville hålla mig så. Jag tänker att när jag fått något fast att stå på skall det försvinna. Det gör det förmodligen inte direkt, och jag är samtidigt rädd att det skall försvinna. Det är så jag känner mig sedan ett par år. Men jag vill ut, känna att mitt liv och jag är på riktigt ändå.

Intressant annars är att bilderna är så bögiga. Knullar eller knullad, finns det något mellanting? Jag kan inte bli annat än bögig när jag fotar mig själv desperat och självömkande naken. När jag är allt annat än stolt stark och trygg. Det säger mig mer om vad jag är påverkad av än vad det gör om mig själv.

Jag såg en misslyckad bild förut. Det var ett försök till att avbilda män som kvinnor alltid gjorts och görs. Han var ändå aktiv och kände mig hotad av hans sexualitet som inte alls var till för betraktarens enkla njutning. Han övertog bilden och betraktaren. Det handlar inte om sexualitet det handlar om vem som är aktiv, stolt och trygg. När jag är ynklig är jag alltså kvinnlig eller bög.
Jag förstår inte hur människan inte dog av panikångest redan för tusentals år sedan. När en grupp förväntas vara svag och en inte får det.